Carl Johan Behre är en av initiativtagarna till Göteborgsklassikern. Han är docent, överläkare och specialistläkare i internmedicin med särskild inriktning mot fetmarelaterade sjukdomar vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och stark förespråkare för att vi alla ska motionera.

Varför är det så viktigt med motion?
Först och främst, vad lägger vi i betydelsen av ordet motion? Motion är latin för rörelse, så motion är egentligen allt vi gör som ökar värmen och pulsen lite. Det kan vara att gå ut och gå med barnvagnen eller gå med stavar eller köra runt med gräsklipparen.
Motion är viktigt för genom att få upp värmen i kroppen så förbättrar vi vår insulinkänslighet. Och genom att ha en hög känslighet minskar vi risken för åldersdiabetes och kärlsjukdomar. Vi har ett val, antingen kan vi vara helt passiva eller så motionerar vi, till exempel genom att promenera en halvtimme om dagen. Faktum är att det är bättre att ha några kilo för mycket och röra på sig, än att vara smal och helt passiv, och det har med insulinkänsligheten att göra. Den största förbättringen rent medicinskt ser man från noll rörlighet till lite rörlighet. Lite motion gör alltså stor skillnad och är bästa sättet att undvika att dö i hjärtinfarkt.

Räcker vardagsmotion för att hålla sig någorlunda i form?
Ja, det gör det. Vardagsmotion är underskattat. Alla små slattar räknas, till och från jobbet, att ta trapporna istället för hissen.

Kan man börja träna oavsett ålder?
Ja, bara man är sansad – allt handlar om det. Är du äldre får du inte pressa dig, utan måste vara lyhörd. En 80-åring som tränar styrketräning ökar faktiskt nästan lika mycket i muskelmassa som en ung person, eftersom utgångsvärdet är lägre.
En 65-årig man kan ha en fysik som en 40-åring – eller 85-åring – mycket beroende på vilka gener vi har. Åderförfettningen börjar till exempel i sena tonåren. Motion är en färskvara, du kan inte förlita sig på vad du tränade för 20 år sen.
Man är aldrig för gammal för att börja, men man måste lyssna på kroppen. Min gamla pappa på 83 år är ute och rör sig i knapp promenadtakt och det är jättebra.

Många har svårt att komma igång. Vad är knepet – hur ska man göra?
En viktig del är att folk tror att det ska vara flashigt och intensivt. Man tänker för stort, att man ska springa en mil när det är en tur runt kvarteret som gäller. Sen tror jag på att bakbinda sig så mycket det går. Att exempelvis bestämma sig för att cykla i ur och skur till jobbet. Jag gör ju det och det är jobbigt och det är motvind – men jag fortsätter.
Är man stor och lider av fetma då ska man inte springa utan gå istället. Man ska också tänka på att två kilometer för en tung kropp är mer värt än fem kilometer för en normalstor.
Jag tycker också att man som otränad kan undvika vissa explosiva racketsporter där det är lätt att skada sig. Det är ju hälsa vi vill ha, inte skador.

Har ett lopp som Göteborgsklassikern någon effekt på folk?
Kanske. Frågan är vad vi mäter? Att det är en kul grej och att vi har roligt är kanske det viktigaste. Det är också en utmaning för den som inte är så vältränad. Man kanske ska promenera milen på en och en halv timme istället för att springa.
Jag tror att tröskeln för att delta i Göteborgsklassikern är låg jämfört med många andra evenemang.

Hur pass tränad måste man vara för att klara av Göteborgsklassikern på ett bra sätt?
Det beror på. Man behöver inte vara så oerhört tränad. Knepigast är nog simningen. När man springer kan man stanna och vila, men det kan man inte när man simmar i Delsjön. Det är också skillnad mot att ”terrängsimma” jämfört med att simma i bassäng. Jag tycker man bör känna på att simma i en sjö. Och sen träna simningen.

Om man är nybörjare, hur föreslår du att man lägger upp träningen för att kunna göra Göteborgsklassikern?
Jag tycker att man kan börja med tre pass i veckan och på en mycket låg nivå. Det beror också på när man börjar, om man har lång tid på sig att komma i form eller inte.
Inför loppet i maj kan man köra två pass i veckan med spinning eller cykel. Orkar man ett vanligt spinning pass så klarar man fem mil, man kan i alla fall ta sig runt.
Som jag sade så är simningen på 1000 meter svårast. Under sommaren kan man köra simning två gånger i veckan. Man bör utan problem kunna klara av 2000 meter i bassäng och sen känna på hur det är simma ute, antingen i sällskap eller strandnära. Det är en mental grej, det kan hända att man blir rädd.
Under hösten är det dags att träna löpning.

Nyligen kunde vi läsa om att högintensiv långvarig uthållighetsträning kan ge hjärtrubbningar, hur ska man tänka kring det?
Återigen, det gäller att inte pressa sig själv stenhårt. Förmaksflimmer beror helt enkelt på att man anstränger sig för hårt och ligger på för hög puls.
Man måste också ta hänsyn till värmen. Jag var i tjänst på Sahlgrenska då Göteborgsvarvet hölls förra året (2010). Då var det väldigt varmt, och dagen efter låg 4-5 löpare på intensiven.
I regel tror jag inte långlopp är bra utan då ska man vara väldigt vältränad.

Tränar du själv?
Jag är vardagsmotionär och cyklar och springer lite grann., men jag har sprungit mycket förr. Jag cyklar till och från jobbet varje dag, det är 7 kilometer en väg. Och jag skjutsar barnen till och från träningen med en tandemcykel med påhäng, så vi kan cykla tre stycken.
Jag försöker också styrketräna när jag hinner genom att träna judo. Innan styrketränade jag på gym men sen insåg jag att judo kostade lika mycket om året som styrketräningskortet gjorde i månaden. Sen är det socialt och man lär sig något.